Kungliga Fysiografiska Sällskapet i Lund logotyp

2012

BENGT JÖNSSONS PRIS I BOTANIK - 90.000 KR

Triin Reitalu, fil.dr., Tallinn University of Technology, Estland

Naturbetesmarker i jordbrukslandskapet präglas av hög biologisk mångfald, men rationaliseringar inom jordbruket och upphörande av traditionella skötselmetoder utgör ett hot mot dessa värdefulla habitat. I min avhandling (Plant species diversity in semi-natural grasslands: effects of scale, landscape structure and habitat history) har jag undersökt växters mångfald i fragmenterade naturbetesmarker av olika ålder och med olika historisk markanvändning. Med hjälp av historiska kartor har jag även undersökt hur betesmarkernas isoleringsgrad, såväl idag som i det förflutna, påverkar dagens skillnader mellan arter (artdiversitet).
Artrikedom i naturbetesmarker påverkas av habitatens ålder. Mina resultat visade att både typiska gräsmarksarter och generalister har ackumulerats i äldre betesmarker. Resultaten visar även på ett samband mellan mänsklig populationstäthet under sen järnålder (d.v.s. för mer än 800 år sedan) och nutida artdiversitet i gräsmarker – vilket antyder att människans närvaro påverkar artdiversiteten över mycket lång tid.
Habitatens isoleringsgrad från andra gräsmarker i landskapet har också stor betydelse för artrikedomen. I de isolerade gräsmarker där frön och pollen inte kan spridas från andra områden, börjar först antalet individer i populationer att minska vilket påverkar den finskaliga artrikedomen (< 1 m2). Om isoleringen inte minskar börjar eventuellt också antalet arter i hela gräsmarken minska. Ett annat hot för artdiversiteten i betesmarker är upphörande av betet som påvisats minska småskalig artdiversitet. Det finns även samband mellan artdiversitet och lätt mätbara faktorer såsom avstånd till bebyggelse och mänsklig populationstäthet – faktorer som kan betraktas som goda indikatorer på den långsiktiga intensiteten i skötsel.
Sammantaget visar resultat från min avhandling att de historiska aspekterna, såsom habitatens ålder, historisk habitatstruktur och historisk betestryck, är viktiga faktorer att beakta när man utarbetar riktlinjer för restaurering och bevarande av naturbetesmarker.
Efter att ha doktorerat i Lund, har jag fortsatt att undersöka de historiska faktorer som påverkar olika aspekter av växtsamhällen. Just nu arbetar jag på Institutionen för Geologi i Tallin där jag arbetar med data från sedimenterat pollen. Dessa data ger möjlighet att undersöka förändringar i växtsamhällen genom årtusenden. Speciellt är jag intresserad av hur mycket av dessa förändringar som orsakats av människan. Exempelvis har jag i en av mina studier försökt att reda ut vilka skogsarter som har minskat respektive ökat under människans inverkan under de senaste 4000 åren.

STEN VON FRIESENS PRIS I FYSIK – 65.000 KR

Else Lytken, docent, Partikelfysik, Lunds universitet

Grundforskning inom partikelfysik har fått mycket uppmärksamhet de senaste åren, särskilt forskning vid den stora hadronkollideraren (LHC), vid det internationella CERN-laboratoriet, där bl.a. en ny partikel som antagligen är Higgsbosonen, har upptäckts.

Partikelfysik är ämnet som behandlar de grundläggande byggstenarna i naturen och deras samspel. Det syftar till att ge en fullständig beskrivning av vårt universum på den grundläggande nivån, och med det, förståelse av universums tidiga utveckling.

Standardmodellen tillsammans med Relativitetsteorin är vår kunskap om naturlagarna. De är en triumf i den vetenskapliga utvecklingen, men det finns starka skäl att anta att de inte beskriver alla grundläggande mekanismer i naturen. Med upptäckten av det som sannolikt är Higgsbosonen har vi fått en fingervisning om att vi är på rätt väg, men många frågor - teoretiska och experimentella - kvarstår. Det är en del av fysikprogrammet vid LHC att försöka få svar på några av dessa frågor om vad som ligger bortom Standardmodellen.
För att studera detta, kolliderar stora acceleratorer partiklar med nästan ljusets hastighet, och återskapar förhållandena i det tidiga universum.
Experiment uppbyggda med state-of-the-art detektorer samlar information om slutprodukterna.

Else Lytken är engagerad i ett av dessa experiment, ATLAS, där hon under det senaste året har tagit en ledande roll i analysen av protonkollisioner där flera leptoner (t.ex. elektroner) eller flera kraftbärare (W och Z) producerats. Sådana signaturer förväntas bli mer sannolika eller bilda resonanser, om nya tunga partiklar har producerats. De nya partiklarna kan till exempel vara tyngre kopior av de kraftbärare vi redan vet om, eller nya sorters partiklar såsom tunga neutrinos, supersymmetriska partiklar, Higgsbosoner med elektrisk laddning, eller gravitoner.
Tillsammans med två doktorander, fokuserar Lytken särskilt på protonkollisioner som producerat två leptoner med samma elektriska laddning; sällsynta händelser i Standardmodellen men mindre sällsynta i de flesta förslag till nya teorier i partikelfysik. Innan äventyret med LHC letade Else Lytken efter fysik bortom Standardmodellen vid Tevatronkollideraren nära Chicago.

Lunds partikelfysikavdelning har två forskarlag som utforskar både proton-proton och tungjonskollisioner vid LHC. Engagemanget omfattar alla experimentstadier såsom datainsamling, analys, ledarskap, och instrumentuppgradering.

EVA OCH LARS GÅRDINGS PRIS I LINGVISTIK – 145.000 KR

Åsa Wengelin, docent, Institutionen för svenska språket, Göteborgs universitet

Åsa Wengelins forskning behandlar skrivprocessen som kognitiv process. Hon intresserar sig alltså inte i första hand för färdiga texter utan för vad skribenter gör för att åstadkomma en text, vilka svårigheter som kan uppkomma under processen och vilka strategier skribenter har för att möta de här svårigheterna, samt vad detta får för konsekvenser för den färdiga texten. Spelar det till exempel någon roll när och hur en skribent planerar, läser och redigerar sin text? Gör det skillnad om vi skriver för hand eller med hjälp av dator? Vilka konsekvenser får olika typer av språksvårigheter på skrivandet? Hon har till exempel intresserat sig för skribenter med dyslexi, skribenter med afasi och skribenter med svenska som andraspråk. De senare inkluderar även döva med teckenspråk som första språk. Hennes studier har bland annat visat att stavningssvårigheter och andra svårigheter på ordnivå hos till exempel personer med läs- och skrivsvårigheter påverkar skrivprocessen på så sätt att skribenterna tappar fokus på andra aspekter av skrivandet och producerar texter med mindre varierat ordförråd och mindre röd tråd. Detta gör att de ofta upplevs som mer talspråkliga än de som skrivits av skribenter utan svårigheter.

Tillsammans med andra forskare har hon också visat skrivande hos personer med afasi kan förbättras genom ganska enkel träning. Just nu leder hon ett projekt där skribenters ögonrörelser på den framväxande texten spelas in, för att undersöka vilken roll det spelar för den färdiga textens egenskaper för att undersöka hur skribenter interagerar med de texter de skriver? Vilken roll spelar det till exempel för den färdiga texten att skribenten tittar tillbaka på eller läser en liten snutt då och då när de skriver. Leder vissa skrivstrategier till bättre resultat än andra?